Det är fortfarande massa saker som behöver fixas på det nya stället, så ha lite tålamod. Jag saknar dessutom tillräckligt med tid för att åtgärda allt nu direkt.

Hur som helst. Det är på aaronaxelsson.se som du ska följa mig i fortsättningen! Hoppas du kommer uppskatta den nya bloggen lika mycket som du älskat den här.

Tack, hej och på återseende!

Tills dess kommer en del att försvinna härifrån. Men det poppar upp snart igen. Det gör till exempel att kommentarerna till det här inlägget kan verka lite underliga, då de inte har med texten att göra. Det är för att jag inte gillar att ta bort kommentarer. Skyll på mig om du inte fattar sammanhanget helt enkelt.

Vi hörs!

Det är jättekul tycker jag. Jag är stolt över att hon ger sig in där, trots att hon ibland är osäker på hur saker fungerar, och trots att hon själv känner sig oerfaren ibland. Själv har jag stort förtroende för henne. Jag tror att hon kommer bli en riktigt bra politiker, med ett brinnande demokratiengagemang, lyhörd för åsikter och med ett brett kontaktnät i kommunen. Precis som jag vill ha mina politiker. Som människor, som vänner, som vanligt folk.

Nu har hon äntligen tagit tag i att börja blogga. Ingången är ”moderat politik på ett enkelt sätt”, något jag också är övertygad om att hon kommer klara galant. Den tycker jag man ska kolla in! Här finns hon: ylvasandstrom.wordpress.com.

Trevlig läsning!

Ett askmoln på väg mot Sverige! Spännande!

Så jag gick ut och vände blicken mot väster. Såg inget ovanligt. Vred mig mot norr, inget speciellt där heller.

Jag vill ha ett riktigt askmoln!

Jag vill se en stor svart molnbank komma rullande fram.
Jag vill ha folk som skriker av skräck och panik. Barn som gråter.
Jag vill ha natt klockan tolv på dagen.
Kanske inte plundrare, men åtminstone folk som bunkrar upp och gruffas över maten i affärerna, som vore det den sista som fanns.
Jag vill ha ett tunt lager grått damm på gatorna.

Jag vill ha ett riktigt askmoln!
(Inte ett som inte syns.)

Min förhoppning är att man kommer kunna visa att privata aktörer inte skulle ha svårare att arbeta med frågan om spelmissbruk än vad Svenska Spel har. Det skulle jag gilla.

Är du i Stockholm, gå dit! (Det är på riksdagen, så man måste anmäla sig i förväg för att komma in. Se bild nedan.)

Det börjar röra på sig, och det gillar jag! Snart kommer vi förhoppningsvis kunna ha några privata kasinon även i Sverige. Det skulle jag verkligen gilla!

Det var inte alls särskilt lätt. När jag väl, efter lite letande och några klick, kom till sökfunktionen och sedan till den avancerade sökningen, gavs jag flera kryssrutor för att smala av min sökning. Det funkade såhär bra: (klicka på bilden för att se den större.)

Jag har alltså klickat i att jag bara vill ha kurser på distans och på deltid. Fem av de sju första kurserna är inte på distans, och de gå bara på heltid.

Och hit skickar vi alla som vill börja studera. Hade jag inte haft så bra koll på universitetsvärlden som jag faktiskt har, hade jag nästan gett upp här. Det gör jag nog ändå.

Till saken här att jag dessutom sorterat resultatet på ”Relevans” och att ingen av alla de kurser vars namn är nära nog identiskt med söksträngen kommer upp på förstasidan.

Jag är allt lite nervös, det var ett tag sen jag var på en intervju sist. Måste ladda upp ordentligt.

Men allra först: buss eller tåg? Dyrt och bekvämt eller billigt och ont om plats för långbenen mina?

Efter det är det tomt. Sånär som på en blogg, som jag har en mycket kluven inställning till. Det handlar om Ken Lennaárd, eller Mr. Poker som han kallar sig själv.

Kluvenheten då?

Jo, så här är det. För ett par år sedan blev Ken anklagad, under lite underliga former, för att ha försökt lura några andra pokerspelare genom att sätta upp ett riggat spel, med kameror i taket och grejer. Det underliga var att ingen som påstods ha varit utsatt för fuskförsöket trädde fram och berättade om det själv, eller på annat sätt agerade. De skickade bulvaner vars starkaste argument var att de hört saker från ”en säker källa” till diskussionsforum.
Det här drog såklart igång spekulationerna ännu mer, och det var många som skrev saker de rimligtvis borde ångra. Ken dömdes i princip unisont på forumen, baserat enbart på hörsägen, och han försvann från scenen.
Nu ett par år senare håller han på att ta sig tillbaka in i svängen, bland annat genom sin blogg, som just nu är en av Sveriges absolut mest besökta pokerbloggar.

Själv följer jag hans blogg, inte för att jag tycker att det han skriver är alls intressant, snarare tvärtom faktiskt, det är lite ögonblicksskildringar från Las Vegas och lite listor som kan ha ett visst intresse och så är det påhopp på folk i pokerbranchen, som mest känns larvigt i mina ögon. Nej, jag följer det enbart för att jag vill ha fortsättningen på det här inlägget från den 15 februari, där han lovar att ge sin version av fuskskandalen. Det närmar sig nu två månader sedan, och i mina ögon har det nu gått sex veckor för länge för att det ska vara rimligt.

Inte för att just jag är särskilt viktig i det här, men jag tänker mig att grabben kan få en vecka till, innan jag tröttnar och låter hans blogg gå samma öde till mötes som så många andra, ut ur min intressesfär.

Så:
Kom igen nu Ken! Menar du allvar så berätta, eller säg helt enkelt att du fegar ur.

Hur som helst. Jag är mycket besviken.

Saker som inte funkade:

1. Det kändes som 2D-bilder radade upp i 3D.
2. Det kändes fejkat. Det kändes inte alls som att titta på något i verkliga livet. Det kändes mindre riktigt än vanlig 2D-film.
3. Små snabba saker blev fula, suddiga och irriterande.
4. Saker som kom mot en kändes fel.

Saker som funkade:

1. Stora, långsamma saker långt bort.

GameStation stoppade in en klausul i sitt säljavtal att de hade rätt till sina kunders själar. Sjukt roligt gjort!

Jag vill också sälja min själ!